När du förlorar någon, någon du älskar, när dem krossar ditt hjärta. det är bland det svåraste du någonsin kommer gå igenom, och det kvittar hur längesen det var, hur många dagar, veckor, månader och år det gått, känslan försvinner aldrig riktigt helt. Ibland känner du att allt är bättre, att det inte är långt kvar nu innan allt försvinner för gott. Det är då du får flashbacks. Det kan räcka med en låt som spelas, alla minnen kommer upp igen. Allt slår tillbaka dig igen till ruta ett, som en kniv i hjärtat trillar du ihop igen, som alla andra hundratals gånger. Du vill bara krypa under täcket, ligga där och aldrig mer komma ut. Du älskar denna person över hela ditt hjärta, även om du vet att du inte borde. Det skadar dig som hårdast om du aldrig blivit sårad innan, när du inte är beredd på allt som händer. Personen du älskar stal din lycka ifrån dig, men ändå vill du bara ha dem och ingen annan! Många personer passerar ditt liv, ger dig fullt med chanser att gå vidare, men du vet att du inte vill gå vidare. Det gör dig upprörd av tanken att du kanske skulle gå vidare, för du en gång lovat att du aldrig skulle. Även om dem krossade alla löften, så vill du ändå hålla dina. På toppen av allt är du skräckslagen, skräckslagen att bli sårad igen. Det finns inget att göra åt det, för slutet av dagen då mörkret börja smyga på tänker du ändå på personen som en gång lämnade dig där helt krossad. Du vill inte sakna mer, du vill inte älska mer, men innerst inne vet du att du alltid kommer göra det.